Resedagbok 6
8 November till den 8 December

Vi har nu kommit fram till Etosha National Park I Namibia (3/12) och vi är mycket glada för det. Vi har gjort det som många tycker är omöjligt, möjligt för oss. Vi har kört hela vägen från Kameroon till Namibia, genom Gabon, Congo Brazzaville, Cabinda (Angola), Congo Democratic och Angola. Dom två sista veckorna från södra Gabon till södra Angola har vi bara kört på vägar, som är svåra att benämna som vägar. Två djupa hjulspår delvis fyllda med vatten, vägar som påminner om en förstorad tvättbräda, vägar som består av pott-hål där man kan gömma en Toyota LC och till sist vägar består av hjulspår och ännu större pott-hål eller helt bort spolad. Toyotan mår inte  bra, måste in på stor service, nya fjäderpaket och stötdämpare runt om och delar av det elektriska är vatten skadat.
 MEN VI MÅR BRA!

 

Senaste nytt (7/12) Vi sitter fast i Windhoek, Vi får nya fjäderpaket och stötdämpare på fredag (30000Kr)  Fjäderpaket från ARB "Old Man EMU, Dakar", dom kraftigaste paketen. På måndag skall Toyotan in på 10000km service för att fixa resten av allt som inte fungerar.
På tisdag drar vi vidare på rundtur i Namibia för att finna någon trevlig plats att fira Jul och Nyår!

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Ända sedan Danmark, efter vi mött Helle och Mario två överlandare som skall ner till Afrika, har vi tänkt på att köra hela vägen ner till Syd Afrika landvägen. I Marroco träffade vi ännu ett par Rob and AC som hade kört hela vägen från Syd Afrika. Vi träffade en fransk doktor, Isabel i Savéré och hon hade jobbat 5 år i Kameroon, hon berättade att det gick alldeles bra att köra genom Kameroon. Nu var det bara att börja planera för att köra hela vägen.
Vi bestämde oss i Dougadogou (Burkina Faso), EFTER VI FÅTT GRÖNT LJUS FRÅN VÅR AMBASSAD I KINSHASA.

 

Nu är det bara att fixa Visa till de olika länderna, som vi måste köra igenom, Niger, Chad, Kameroon, Gabon, Congo Brazzaville, Cabinda(Angola), Congo Democratic och Angola. Till en kostnad av ca 4000Kr/person.
Man måste också planera in i vilken stad, vi måste till för att få Visa, detta bestämmer färdväg och tidsplan för körningen. Det är inte bara att köra, man måste tänka efter också, så man inte hamnar i en återvändsgränd. Sedan har vi kört målmedvetet mot Namibia.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Körningen från södra Gabon har för det mesta gått på dåliga eller mycket dåliga vägar. För att nämna några vägavsnitt, så skall jag göra ett försök, men jag tror inte det går att beskriva hur djävligt det varit bitvis. Körningen har hela tiden varit roligt för mig, även om adrenalinet har stått ända upp till öronen, jag har också varit rädd och förtvivlad. Ulla-Britt har upplevt det delvis som ett helvete på jorden med tårar och skäll på mig. NU ÄR ALLTING BRA IGEN!
Vägen genom Congo Brazzaville är mer eller mindre en timmerväg, en förstorad tvättbräda, men även två hjulspår och stora hål, mycket dålig väg.


 

Vägen genom Congo Democratic bestod delvis av två hjulspår för lastbil delvis vattenfyllda upp till 1,2 meter och kanske 1  meter under markytan. I hjulspåren kan Toyotan ha problem med markfrigången, men det gick bra!
 

Ett exempel på hur det lät i bilen när vi skulle köra genom ett vattenhål (1.2m) djupt, i djupa hjulspår för lastbil. "Innan man kör i, så stannar man, adrenalinet stiger. Låg växel 2, bra drag på motorn, nu kör vi. Jag är tyst. Efterhand som vattnet stiger så stiger adrenalinet, så hör jag Ulla-Britt säga "kör, kör, kör, stanna inte, kör, kör" Nu spolar vattnet upp över motorhuven, motorn vrålar, Ulla-Britt blundar, Vi ser inget, vattnet har spolat upp på vindrutan och allt blir bara brun/rött, motorn vrålar. Ulla-Britt "kör, kör, stanna inte, kör" Startar vindrutetorkaren och vi ser igen, vi har kommit igenom ännu en gång".
 

 

Vägen genom Angola är ett annat kapitel. Det började bra men asfalt och vi var glada, men säg den glädje som varar. Vägen blir bara sämre och sämre och ovan på allt så börjar det åsk-regna. När vi trodde vägen skulle bli bra, så blev det värre, asfalt med jätte stora vatten fyllda pott-hål och mer regn. Fy fan! Dagen efter, och vi har just lämnat en större by vid Atlant kusten, så börjar det låta från bakvagnen, vad är nu detta? Ut och kollar, bara att konstatera att ett fjäderpaket bak har 4 av 6 bladfjädrar gått av och att paketet börjar gå isär, fixar detta provisoriskt och kan köra tillbaka. Hittar bysmeden som byter till bättre begagnade Angola blad, men vi kan köra vidare 4 timmar senare. Konstaterar också brustna fjäderblad på det andra  fjäderpaketet bak.
Vi väljer att köra stora huvudvägen från Luanda till gränsen mot Namibia, detta skulle bli lätt, trodde vi. Börjar bra, men efter några mil över till något som är svårkört, tvättbräda eller värre 10/15km/h och allt skakar, men det blir bara värre och värre, vägen blir bara sämre och sämre ju längre söderut vi kommer. Delvis så finns det bara pott-hål och man får köra vid sidan om på något som är lite bättre. Det är ett helvete bitvis ner i 5/10km/h. Efter några dagar kollar jag fjäderpaketen, bara för att konstatera att ytterligare fjäderblad bak har gått av och fram saknas det delar av fjäderbladen, nu är det kris vi har många mil kvar. Nästa större ort Lubanco. Vi hittar en skrot/verkstad som fixar det. Begagnat fjäderpaket bak och 4 begagnade fjäderblad fram, till en kostnad av 450us$. Nu kan vi köra vidare mot Namibia.  

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Vi har gjort något som jag inte för mitt liv kunde drömma om att göra. Köra genom Congo Brazzaville, Cabinda(Angola), Congo Democratic och Angola. Att köra igenom dessa länder eller som jag sitter bredvid mest, är en upplevelse med stora påfrestningar. Som Christer berättat är vägarna inga vägar som kan kallas farbara vägar, ej heller kostigar, vet ej vad vi ska kall dem. Min första reaktion var när det började var "det kan inte bli värre" men det blev det. Sämre och sämre hela tiden. Bilen tog stryk, den fick många törnar, vi själva pressades en del. Att försöka förflytta sig mil efter mil och tiden går, men sträckan blir svår att avverka. De här övningarna tar på en, jag kände irritation, frustration och ilska över att allt var på den hårda vägen. Jag svor över Christer att vi skulle här igenom, jag grät många tårar p.g.a. otillräckligheten. Men vad hjälper det, vi måste även testas på detta sättet. Idag när vi har gjort detta och har lite annan syn på det, kan man skratta åt det hela och hoppas att någon gång får folket i dessa länder bättre vägar.

 

När vi passerade genom dessa hårt prövade länder skulle man kunna tro att folket är hårda och ogästvänliga. Men så är det inte. En sådan fantastisk vänlighet och gästvänlighet tror jag inte att vi mött tidigare. Vart vi än kom i byar eller städer har de visat öppenhet och värme. Vi kom igenom många gränskontroller och vägkontroller där värmen och vänligheten samt hjälpsamhet var den röda tråden rakt igenom.
Vi har gjort det, vi har klarat det, men vi har haft stor respekt för det. Man gör inte detta utan väl förberedelse.
Idag ångrar jag inte att jag har gjort det. Men en sak ångrar vi, tiden var för kort till dessa länder p.g.a. att vi hade som mål att ha det som transitsträcka.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Toyotan har fått bekänna färg:
Alla fjäderpaketen har gått sönder och måste bytas till nya. Jag har valt fjäderpaket från ARB "Old Man EMU Dakar" Heavy.
Alla stötdämparna måste bytas, fungerar mycket dåligt.

Fjäderpaket fram                                     Fjäderpaket Bak

 

Just nu fungerar inte bakljus och skyltbelysning samt en framlyckta.
Tjuvlarm, blinker delvis, dimbakljus flippar ut p.g.a. vatten, men fungerar just nu, det är torrt här nere i Namibia.
Strålkastarna blev vattenfyllda i Congo och därmed skadade.
Bilen får nya fjäderpaket och stötdämpare på fredag.
Före                                                                   Efter






Bilen skall in på 10000km service på måndag.
Fixar vi ovanstående så finns det hopp att vi kommer hem också!

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

SÄKERHETEN ÄR ETT MÅSTE!
Innan vi bestämde att köra genom Congo Brazzaville, Cabinda(Angola), Congo Democratic och Angola, så gäller det att läsa rese varning "travel warnings" som olika länder ger ut via internet. Vi valde att läsa rese varning från Sverige, Danmark, UK och USA(CIA) inte alltid en rolig läsning.
Vi fick grönt ljus från vår Ambassad i Kinshasa (Congo), men varnades för dåliga vägar, men med en Toyota LC så skulle det gå bra.
Vi valde att inte berätta för någon därhemma vårt beslut.
Vi skulle berätta för någon var vi befann oss varje dag var både jag och Ulla-Britt överens om. Men vem? Vi valde mellan min bror Sten och Ambassaden i Kinshasa. Jag vet att Sten är handlingens man, så valet föll få honom, ganska enkelt val.
Sten informerades och fick tystnadsplikt. Vi skulle ringa varje dag vid 18.00 tiden. Om vi inte ringde så skulle Sten informera UD efter 3 dagar och efter 5 dagar verkligen slå larm till UD. (Jag kan garantera att det hade inte blivit lätt för UD, om dom inte agerat.)

 

Sista kvällen i Angola var vi sena på att ringa vi ville komma fram, och vi skämtade, att nu går Sten snart i taket!

Strax efter 19.00 så ringer det i satellit telefonen Ulla-Britt svarar och vem är inte där, Sten naturligtvis.

Ulla-Britt: Blev du orolig nu. Sten?

Sten: Nej inte alls, jag skulle bara kolla om det gick att ringa er!

Typiskt svar från Sten!

TACK Sten!

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

God Jul
 och
 Ett Gått Nytt År

önskar vi

Nära och kära
Vänner och bekanta
Arbetskamrater och kollegor
samt alla som läser vår WEBB

 

 

Nu finns det motsvarande vår gästbok for julhälsningar.
Klicka på "julhälsningar"

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Till Er som läser denna dagbok, skriv i vår gästboken! Det är så roligt för oss att höra från Er. Tack på förhand! Klicka på "gästbok"

Det går även bra att skicka e-mail eller ringa till oss. Adress och telefon nummer finns på första sidan.
 

 

Vår målsättning är att kunna skriva ett blad i resedagboken varannan/var tredje vecka.

Nästa gång blir när vi kommer till Syd Africa om ett antal veckor

Ha det så bra, så hörs vi snart igen.

Christer och Ulla-Britt
cub-adventure