Resedagbok 4
26 September till den 14 Oktober

Vi har nu kommit till Sévaré/Mopti och Hotell Flandre, ett mycket trevligt hotell med mycket personlig och varm service känsla, maten är mycket god. Vi har känt oss välkomna redan från början, det är tredje gången vi är här nu. Nu bor på rum med AC, det är ett måste eftersom jag har blivit sjuk, har feber - influensa eller något liknande, men det är på bättringsvägen.
Det har hänt mycket sedan vi lämnade Gambia.

Till Svenska Ambassaden i Dakar vill vi framföra vårt tack till Sara för ett trevligt och intressant bemötande och samtal vi hade. Tack Sara. Det blev inte som vi befarade med gränskontrollerna, polis och tull "check points" det har gått som en dans inga problem, bara vänliga och hjälpsamma tjänstemän.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Resan från Gambia blev mycket omväxlande med allt från mycket bra asfalt vägar till vägar som inte går att beskriva som vägar. Vi har navigerat fel och kommit ut på ännu sämre vägar, men roligt har vi haft. Vi har haft problem, men alla problemen är lösta nu. Första etappen gick från Banjul till Bamako i Mali, här måste vi stanna några dagar för att fixa visa till Burkina Faso och så skall bilen in på 1000mila service. Här passade också Ulla-Britt på att bli sjuk, så vi fick stanna en dag extra, symtom Malaria, men så var det inte. Sedan bar det vidare mot Sévaré/Mopti.

Nästa tur skulle bli till Tombouctou men så blev det inte, fel väg, tillbaka till  Sévaré/Mopti och ett nytt försök med guide denna gång och se vi kom till Tombouctou "världens ende enligt Kalle Anka" Både Ulla-Britt och jag håller med om. Och nu är vi tillbaka på vårt Hotell  Flandre och  fixar vår välbefinnande.
Turen går snart vidare mot Dougon dalen och Djenné. Sedan skall vi vidare ner till Ouasadougou i Burkina Faso, men det blir en annan historia.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Några roliga händelser på vägen hit: Vägen genom en del av Gambia och vid gränsen till Senegal var så dålig, så det går inte att kalla den väg. Djupa hål som ibland var vattenfyllda, det går nästan att gömma en Toyota Land Cruiser i hålen, så man måste vara mycket försiktig, så man inte tappar marken under bilen och blir hängande, eller det blir tvär stopp, men det gick bra!
Nästa riktigt dåliga väg gick genom Mali mot Bamako (175km) tvättbrädda nästan inga vattenhål.
Vägen till Tombouctou var också mycket dålig (195km)

En riktig felnavigering i Senegal. Vem var åsna denna dag?

Ett fel val av väg till Tombouctou. Dyhål med avtryck av botten på en Toyota
Land Cruiser

En riktig felnavigering i Senegal höll på att kosta vår takbox(tält) och ljusramp. Det kändes fel redan från början så vi frågade om vägen, men vi fick samma svar "vi var rätt" och vägen blev smalare men det kunde vara rätt. Vägen var dålig med stora vatten samlingar, som vi måste forcera. Eftersom man inte vet djupet på ett sådant hål så försöker man köra runt om. Och det var precis så det hände en tjock gren drog bort alla hållarna på vänster sida och flyttade hela takboxen och ljusrampen bakåt, det var inte roligt.
 

Nu började två timmars hårt arbete med tunga verktyg, det gick att fixa.
Vi fortsatte sedan vidare, men vägen blev mindre och mindre dessutom gick den i fel riktning mot norr. Den slutade i princip med två hjulspår och vi var fortfarande på rätt väg enligt dom vi frågade. Vi vände då och körde tillbaka.
Denna dag fick bilen ta simborgarmärket..
Vi var riktigt fel, nästa dag körde vi rätt och det var en fin asfaltväg till Mali.
 

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Det tar på bilen, men den går som en klocka. Efter körningen i Gambia och Senegal så la blinkersen och bakljuset på höger sida av. Kollade och konstaterade kortslutning i kablaget, men var hittar man en kortslutning,  det får vi fixa i Bamako, då bilen skall in på service. I Bamako började jag och leta efter felet. Det var ett kablage med fyra trådar från höger bak- lyckta som hade kommit i kläm mellan karossen och chassiet och mosats, ett dålig placerat kablage (Fy Toyota) det kostade också blinkers reläet som inte pallar en kortslutning (Fy Toyota, dålig konstruktion)
 

Jag fixade kablaget och Toyota fixade reläet. (En tråd hade brunnit av samt en komponent var bränd så nu blinkar det lite fort men det får gå).
Detta talar bara om vad bilen får utstå av vibration och stötar på de dåliga vägarna.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Fel val av väg till Tombouctou. Det finns en väg från Mopti till Tombouctou och en väg plus en pist genom öknen kartan. För mig var valet enkelt vi tar vägen, och vad fel det blev. Vi startade tidigt körde en kortare sträcka på asfalt för att senare komma in på en grusväg, vi kom till det första samhället Korientze inga större problem här inte.
Men sedan började det med en fast  körning i en flodbädd, fram med spade och in med 4WD och se vi kom loss.
Sedan skulle vi köra genom en liten by, och på väg ut så kom jag för nära ett dy-hål och gled ner i detta med högerhjulen. Där satt vi ordentligt.

Fram med spade, sandstegarna in med 4WD och diffarna inkopplade, så efter lite juckande fram och tillbaka så var vi fria. Sandstegarna fick vi dra fram med bilen sedan köra över dom med bilen så dom blev raka igen.
Vi körde vidare men vägen försvann mer eller mindre, det var bara att vända.
Tillbaka till hotellet. Fick tag i en guide som skulle köra till Tombouctou i morgon och vi kunde köra efter honom genom öknen.
Det visade sig att det fanns en ny väg hela vägen från Douentza till Korioume med färja över Niger. Vägen finns inte med på vår karta, som väg, utan som väg plus pist.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Tombouctou världens ände. Det kan man nog säga. Vi kom hit efter en mycket hård körning i hetta och på en mestadels dålig väg av sand och hål samt vattenhål, dvs.  skumpigt värre.
Tombouctou består av lerhus byggda i sanden mitt i öknen. Ett område de lyckats förstöra med sopor och skrot. Turismen lyckas de skrämma bort med souvenir försäljare och så kallade hjälpsamma guider samt höga priser. Trots detta var vi här i 3 dagar och redan andra dagen var vi ute på tur i staden. Ett besök i den största moskeen som är uppbyggd av lera och åter lera vilket alla hus är byggda av. Denna moskee och de andra husen måste repareras varje år efter regnperioden. Därefter blev det ett besök på ett museum och ett bibliotek, nu trodde vi att turen var över, men ack så var det inte. Vill vi komma med till ett nomadtält för lite te och visning av deras alster? Vi svarade ja och som vanligt lurade till ett försäljningsknep. Åter till bilen, nu måste vi vila, värmen tar och i eftermiddag ska vi ut på kamel tur.

Kamel turen startade vid 15 tiden mitt i den värsta hettan. Men med hjälp av varsin turban och varsin kamel bar det av ut i öknen, mot ett nomadläger där vi ska tillbringa natten. På dessa öknens skepp vandrar vi ut i öknen och har bara sand, vattenmeloner som växer vilt samt andra lågväxande växter som passerar våra blickar, ödsligheten finns där, nog kan man känna sig liten, här ute.
Men efter ca. 2 tim. kom vi fram till lägret där vi ska tillbringa natten under bar himmel och stjärnorna som lampor i skyn. En fantastisk solnedgång och därefter kom mörkret och alla stjärnorna. Under denna stjärnhimmel tillbringade vi denna natt, inte många timmars sömn men en upplevelse rikare, för att nästa dag återgå på kamelerna till stan och bilen igen.
Väl tillbaka och lite möra i kroppen tar vi oss en sista titt på stan , för att
bla. få våra stämplar i våra pass som kvitto på att vi verkligen varit i Tombouctou "Världens Ände"  

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Till Er som läser denna dagbok, skriv i vår gästbok! Vi vill ha reda på hur många som läser vår dagbok, eftersom vi måste lägga ner en massa jobb på att skriva. Tack på förhand!

Det går även bra att skicka e-mail eller ringa till oss. Adress och telefon nummer finns på första sidan.
 

Vår målsättning är att kunna skriva ett blad i resedagboken var annan vecka.

Nästa gång blir nog inte förrän vi kommer till Benin om några veckor

Ha det så bra, så hörs vi snart igen.

Christer och Ulla-Britt
cub-adventure