Resedagbok 3
12 till den 25 September

Gambia
Äntligen efter 8888km, har vi kommit fram till vårt första resmål, Gambia.
Vi kom fram i Torsdag eftermiddag och tog in på ett (lyx) resort, Sunbeach Hotel & Resort, Bakau. Ett gammalt SunVing hotel. Här skall vi stanna i fem nätter och ta det lugnt, fixa med dagboken, webb-sidan, kontanter mm.

Just nu njuter vi och har det bra!
Tro det eller ej, men det är asfalt väg hela vägen från Vellinge till Gambia.
 

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Agadir till Bakau, Gambia
Körningen från Agadir genom södra Marroko, Väst Sahara ner till gränsen Mauretanien och Nouâdhibou gick genom stenöken, som övergick mer och mer till sandöken. Vinden har delvis varit kraftig hela vägen från Agadir, vilket medför att sanden fycker (sandstorm). Vägen genom Mauretanien från Nouâdhibou till Nouakchott (395km) gick genom ren sandöken och full sandstorm och upp till 49°C i bilen, det var svårt att lufta pga. sanden som rykte in överallt. Vägen från Nouâdhibou till Nouakchott är bra asfalt med undantag av ca 10km som delvis var ren öken körning (4WD) i sand och sten.
Körningen från Nouakchott till Rosso, gränsen till Senegal, började med sand/sandstorm, men gick mer och mer över till grön öken. Mer och mer grönska ju närmare Rosso och gränsen vi kom.
Rosso och gränskontrollen återkommer vi till när vi lämnat Senegal, men vi blev luggade igen. Körde sedan mot St-Louis i Senegal, ideliga polis/tull kontroller längs vägen "försökte", det var inte roligt. Ulla-Britt fick spel vid sista polis kontrollen, skulle ha 20€ för att vi hade tonade rutor i bilen, han fick en penna.

Kom fram till St-Louis och hittade ett hotell/campingplats där vi tog in och tog en paus. Samlade mod för att köra vidare till Dakar en dag senare. Turen till Dakar gick bra inga  kontroller på hela vägen. Vi fixade ett hotell vid Afrikas västligaste punkt.
[Vår västligaste position blev 14°44'29N/17°30'46W]
I Dakar fixade vi Visa till Mali. Vi var också ute på den plats där Paris-Dakar rallyt har sin målgång vid lake Rose.
Efter 3 nätter var det bara att samla mod för att köra mot Gambia. Jag har fåglar i magen hela dagen, orolig på vad som skall hända vid gränsen, skall vi bli luggade eller vad? När vi kom till gränsen så gick allt lätt och smidigt, ända som tog lite tid var säkerhetspolisen i Gambia, som skulle kolla om vi hade vapen eller sprängmedel i bilen. Blev bjudna på lunch vid en tullkontroll längs vägen mot färjan till Banjul. Tog färja som han rekommenderade. Nu är vi här.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

En resa från Agadir till Mauretanien kan vare en upplevelse utanför allt annat. En upplevelse med mycket sand och sandstormar. Kom fram till gränsen till Mauretanien. Nu ska vi se om det går smidigt det här. Nja efter lite betalningar hit (vägskatt) och lite pengar dit, så var vi igenom. Men vad är detta en man undrade och frågade hela tiden om skjuts till Nouâdhibou, så skulle han hjälpa oss med både polis och boende. Ok, det blev så. Han drev en camping, vid sitt eget hus. Han fixade också så att bilen blev försäkrad i Mauretanien. En natt här räcker, nu vidare till Nouakchott.

Mer sand och sandstorm. Kom så fram till Nouakchott, detta är huvudstaden i Mauretanien. Men gud bevare, mig det här liknar en soptipp precis som övriga Mauretanien. Vill de  ha turism så måste de nog se över sitt land.
Camping utmed havet, relativt bra,  det behövs inte så mycket. Vi fortsatte nästa dag mot Senegal. Nu kom det gröna tillbaka, vi har ju bara sett gult/ röd i vår färgskala de sista dagarna. Turen in i Senegal tar vi sen, här är det en del att berätta. Nu kom vi så vidare mot Gambia

Ett Svenskmöte
Vi kör genom sand och åter sand och försöker hålla oss mitt på vägen pga.  sandvallar som finns ute vid vägkanten. När förhållande är så här, så är man mycket mer uppmärksam på vad som finns på och utmed vägen.
Så var det denna dag och plötsligt så cyklar en ung man där i sanden, vi gav honom en signal om att här kommer vi.

Christer tittar i spegeln för att se om allt gick bra. Då ser han att denne unge mannen vinkar, vi stannar och undrar vad det var. Det visar sig vara en ung man från Sverige - Örkelljunga som cyklat från Casablanca och ska en bit ner i Afrika. Han heter Stellan och vi alla blev väldigt glada över att träffats. Mötet hände vid gränsen till Mauretanien, så vårt möte kan man kalla gränsöverskridande.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Webben
Tyvärr så kan vi inte ta med några bilder denna gång, vi hade hoppats på att komma med vårt första foto galleri, men det gick inte.
Gambia har inte bredband så det går inte att skicka några större filer.

Vi kommer nu att köra vidare mot Mali och Burkina Faso. Vi återkommer så fort det är möjligt.

Ha de så bra så hörs vi snart igen.

/cub
Christer och Ulla-Britt